Ett syfte med tankinertering / tankfiltering är att minska eller eliminera risken för brand eller explosion i huvudutrymmet för praktiskt taget alla typer av fartyg såsom tankar, behållare, blandare, reaktorer, blandare eller liknande. Om syre skulle nå den nivå där blandningen blir brandfarlig handlar det bara om en gnista, värmeuppbyggnad, statisk elektricitet eller liknande för att skapa en osäker och farlig situation. Det bästa sättet att eliminera denna risk är att förskjuta tillräckligt med syre med inert gas, som kväve, i huvudutrymmet. Det finns andra skäl för att inaktivera en tank, såsom att bevara produktkvaliteten genom att undvika oxidation av ätliga oljor. De allmänna driftsprinciperna, som förklaras nedan, är dock desamma.
Målet är klart: att ersätta en del eller det mesta av syret med en inert gas som kväve. De två mest populära och pålitliga metoderna som detta uppnås är via en tryckbaserad täckventil eller med hjälp av ett analysator / sensorbaserat system.
Täckventilen är direkt ansluten till fartygets huvudutrymme där det känner av dess tryck. Om den upptäcker en minskning av trycket öppnar den en väg så att kväve kan översvämma utrymmet tills det inställda trycket nås igen. På detta sätt, oavsett innehållet i tanken, eller i händelse av läckage, öppning av en lucka för påfyllning eller annat, bibehålls det lämpliga trycket av täckgasen.
Analysatoralternativet fungerar på liknande sätt, men i stället för att mäta trycket mäter sensorn syrenivån i utrymmet. Om mängden syre är över den inställda nivån skickar den en signal för att öppna en magnetventil som gör att kväve kan översvämma kärlet tills syret når den inställda gränsen igen.
När täcksventilen används är det nödvändigt att systemet först förs ned till en inert punkt, annars kommer det helt enkelt att bibehålla trycket i huvudutrymmet oavsett syreinnehållet. Systemet i sig kan inte avgöra om det verkligen har uppnått en inert atmosfär eller inte. För att nå en inert atmosfär är det nödvändigt att spola ångutrymmet med tillräckligt med kväve. Det finns ett antal publikationer som ger detaljerad information om hur man beräknar antalet volymändringar som krävs innan det händer. Om ett fartyg inte har konditionerats kommer det inte att skyddas riktigt.
Analysator / sensorkombinationen måste också börja med en inert atmosfär, men den kommer att veta när den har uppnåtts eftersom den automatiskt känner av syret och kommer att fortsätta att tillföra kväve tills önskad inertionsnivå uppnås. Själva systemet vet när det har nått börvärdet. Denna förmåga att svara på ett förutbestämt börvärde är värdefullt i fall då en annan syre än noll behöver bibehållas. Detta inträffar i vissa kemiska reaktioner där det är nödvändigt att ha en låg nivå av syre, men fortfarande har några närvarande för att möjliggöra för reaktionen att äga rum. Täckventilsystem är mer eller mindre alla eller inget slags inerta system.
Det är på grund av denna funktion att analysatorn / sensorsystemet kan uppnå besparingar i mängden kväve som används samtidigt som det ger en exakt indikation av syrehalten.
Å andra sidan ger filtventilen en enklare inställning, använder inga förbrukningsbara komponenter, som sensorerna, och dess initiala kostnad är lägre än för en analysator. För icke-kritiska fartyg, där den initiala kostnaden är ett problem och mängden kväve som används inte är ett problem, kan detta vara det bästa alternativet. Men för kritiska system, där syre måste kontrolleras noggrant, är det bästa alternativet kombinationen analysator och sensor.
Båda systemtyperna erbjuder värdefull och viktig förbättring av säkerheten / kvaliteten på det fartyg de läggs till. Även om båda uppnår samma allmänna mål, erbjuder var och en olika fördelar. Noggrann övervägande rekommenderas när man väljer en metod för en viss applikation.
